Usch vad nervös jag var i väntrummet. Så löjligt egentligen, nervös för bedövningssprutan. Försökte hela vägen dit tänka: Meh skitsamma de sticks till i ett par sekunder sen är de lugnt. Men ändå. Bedövningssprutor. Blä.

Dock slapp jag undan! För min snälle läkare var så snabb med att få ut skruven o tråden från tandköttet. Inte kändes de alls! Så skönt! Han kollade tänderna o tandköttet o allt verkade bra. Sen har jag haft som en liten svullnad mitt på ärret under hakan.

Detta var pga att några stygn hade gått igenom! USCH! Så de öppnade upp den, o de rann ut massa var o blod - blä, blä, blä!

Så numera går jag omkring med kompress o världens tejpbit mitt på hakan. Supersnyggt...

Återbesök igen om en månad!