En regnig dag som denna passade jag på - jag vet inte varför, att googla mig själv och mitt företagsnamn för att på flera håll hitta, dels bloggrelaterade artiklar, kommentarer men framförallt en egen serie om hur man ska tänka när man rider program som jag lade upp för flera år sedan. Fortfarande upptäcker jag kommentarer på dessa inlägg, hur läsarna uppskattar följetongen och haft användning för dem.

 

Jag minns tillbaka till dessa år då jag flitigt skrev och bloggade som aldrig förr. Det var en rolig tid.

 

Det har hänt mycket sen dess. Både hos mig och i bloggvärlden. Jag vet inte ens om det finns de som fortfarande går in på bloggen - tydligen, enligt statistik var ni ett tjugotal häromdagen bara. Saknar ni mig?

 

Jag är fortfarande ridlärare. Inte till 100% då jag jobbar med media också. Men företaget finns och jag instruerar både privat och på ridskola. Jag har i detta nu 3 hästar. Daktyl är tillbaka. Jag har kvar DD och hennes son Dorian som nu i dagarna hunnit bli ett år gammal. Tiden går verkligen fort.

 

Jag funderar på att plocka upp bloggandet igen - nu med fokus på unghästutbildning då tanken är att jag ska göra den grundläggande utbildningen på Dorian själv - och förhoppningsvis leja honom vidare till någon riktigt duktig unghästutbildare.

 

Nyfikna på detta?

Kramar

Eleonor