Om rädsla del 2
Hur tänker man, hur bygger man upp sitt självförtroende igen och kan man övervinna sin rädsla genom att tvinga sig själv? Första delen hittar du -->>här<<--
Vi åkte till en annan ridskola - bara för att titta första gången, så skulle jag prova veckan efter. Tur var väl de, för de var hoppning. Den här gruppen verkade duktiga, de galopperade helt själva både runt fyrkant o volt. Jag minns att jag satt uppe i cafeterian, med en rejäl klump i magen då jag såg en av ponnyerna stannade på mitten, bockade o kastade med huvudet. Minns inte om nån till och med åkte av men jag kände inget sug att åka o rida.
1 vecka gick och vi åkte åter igen till ridskolan. Här fick man inte heller välja hästar utan man blev tilldelad. Eftersom jag inte kände hästarna något så var de väl bra, bara jag inte fick den där hemska ponnyn jag såg från förra gången!
Jag fick Fido - en B-ponny med rufsig man o snälla ögon. Jag minns att jag ville rida själv, jag tror jag skämdes lite, eftersom jag var ny, och ville inte heller visa mig rädd eller osäker.
Linda - min instruktör kom fram till mig o sa i början av lektionen: "Om du inte vill galoppera så är de helt ok att gå in på medellinjen." Vad skönt tänkte jag ingen press.
Lektionen började o de gick bra. Helt plötsligt så var det dags för galopp, jag tänkte styra in på medellinjen men av nån anledning så hann jag inte eller om Fido bara fattade galopp av sig själv av ren vana. Så jag galopperade - varv på, varv på varv.
På den ridskolan blev jag kvar tills jag slutade 2008 - då jag flyttade till Linköping för att läsa till ridinstruktör.
Den dagen släppte min rädsla för hästar, eller kanske inte just själva djuret, utan känslan att ramla av, känslan att inte ha kontroll över hästen, smärtan när man slog i marken.
För de är något vi inte får glömma. Det är OK att vara nervös och spänd inför något nytt eller inför en särskild situation. Men att vara rädd, livrädd - är något vi inte ska behöva utsättas för och därför måste vi tänka efter VAD vi är rädda för. Är det en känsla av att man inte har kontroll, höjden på hindret? När det går för fort. När hästen vänder runt och ser "arg" ut.
Vi måste veta vad vi är rädda för, för att kunna bearbeta det. För kan man komma tillbaka "i sadeln". Ja. Det kan man - bara man ger sig själv tid och andrum...
Nästa inlägg om rädsla handlar bl.a. om det mentala tänkandet som styr och hur vi arbetar för ett starkare mentalt tänkande inför orosmoment.
För att den här följetongen ska bli "bra" behöver jag såklart er hjälp!
Antingen väljer ni att kommentera som vanligt (obs alla kommentarer publiceras) eller skicka ett mejl (om du vill vara anononym o inte vill bli publicerad)
Första frågan lyder: Har du/haft någon rädsla inom häst/ridsport? (vill ha in fler berättelser därav samma fråga!)
Sv: Ja det hade varit jättekul men vi får ses i montern, för du va där på söndagen va?
Det är bara några små endagars kurser för att hålla motivationen uppe http://www3.ridsport.se/ImageVault/Images/id_16474/scope_0/ImageVaultHandler.aspx
SV: inte så jobbigt, men ganska jobbigt om de aldrig finns någon frukt ;)
Sv: Tror det är hon som har hand om det mesta när det gäller utbildning inom ridsport. Alltid henne jag ringt till.
Det är klart jag kommer förbi!! Vill ju ha en autograf;)
SV: okej, vad trist. gjorde du omprov?
SV: okej. vi hade nog ganska snälla examinatorer. alla utom en klarade alla moment. jag var ju dock privat och inte genom en skola som övriga, men var ju bäst på hästkunskapen bl.a. har ju läshuvud så lärde mig hela boken utantill :P och du vet ju vilken jag menar då. haha. vilken riktiga diplomering menar du? den på ridinstruktör?
SV: okej :) vad tycker du om att hästskötare inte som ses ett rent yrke? jag skulle så gärna jobba med det om man fick betalt, för jag älskar det! har du praktiserat någonstans liksom jag, utan lön?
SV : Okej. Jag hade ju två hästar (fölet kom ju) och foder och egen stuga och fick all mat osv, men det finns ju liksom inga hästskötarjobb med en normal lön för de arbete man gör. Tycker de är dåligt!
Nästa inlägg kommer nog bli intressant tycker jag! Blir lätt lite blockerar här. Har inte som du varit rädd som ung, trots att jag for av hit och dit.
