Elftsrands har skrivit ett bra inlägg om deras erfarenheter kring ponnyföräldrarna (gäller även de med häst givetvis).

De handlar om hur väldigt många föräldrar beter sig, främst på tävlingsplatser men också vid träning. Att de kan lägga sig i och puscha för mycket. Tro mig jag känner också till de när det plötsligt är jag + 3 andra instruktörer på banan samtidigt.

Javisst kan föräldrar vara jobbiga och pressa för mycket - men ungarna då?
Har ni liksom jag sett och hört bland de värsta i hästmiljö, träning, tävling. Hur ungarna gapar och beordrar föräldrarna till de ena och de andra. "Mocka box, gör ordning häst, jag vill ha, skjutsa mig...".
Jag tror TYVÄRR alldeles för många tar för givet på hur mycket faktiskt ens föräldrar ställer upp för sitt barn. Hur mycket tid och pengar det faktiskt lägger ut!

Jag fick en fråga från Equipages (underbara) redaktion nere på GHS som finns med i de nya numret där frågan lyder: Vad kan du inte vara utan på tävlingsbanan?

"Då svarar jag mamma! Det är hon som fått mig att börja rida. Hon är nämligen mer nervös än jag, vilket gör mig lugnare (på tävlingar då förstås). Och så skrattar vi mycket tillsammans"

Bara dagar efter tidningen kom ut så sa en mamma vars 2 flickor rider för mig: "TACK för att du svarade mamma i tidningen! De har mina barn fått läsa!"

Så jag hoppas ni uppskattar er förälder/föräldrar lika mycket som jag gör och TACK mamma för allt igen!

 

Världens bästa häst och mamma!

Vad har ni för erfarenheter gällande detta? Har du de jobbigt med föräldrar som pressar för mycket eller vet du någon som tvärtom styr och kör med sina föräldrar utan visad uppskattning? Kommentera eller mejla om du vill vara anonym! [email protected]