Det kallar jag Dacke idag. Fasen. För att ha gått som en klocka igår kände jag att vi kunde bygga vidare på det idag och jobba mycket med galoppen.



Grejen var att jag skrittade ner till ridbanan, skrittade på kort tygel och sen joggade igång. Han frustade nöjt och gick stadigt på tygeln (precis som jag brukar börja ett ridpass lugnt men balanserat/koncentrerat) och rätt var de är så blir han "rädd" för nånting.

Och sen är hela passet förstört. Han blir så jäkla okoncentrerad på mig och låtsas bli skraj för allt möjligt. Jag försökte "börja om" hela tiden men gav inget resultat.

Till slut gjorde jag start/stop så han skulle ta skänkeln bättre och min vikt som stop. Därefter red jag på en liten 8-volt där han var som mest spänd. Ja efter 60 min skritt/halt arbete så började han komma till fokus igen. Men då var jag så less att jag inte pallade med att ens prova galoppera.

Dessutom stör det mig att jag sitter så jäkla kasst i sadeln! GAH!

Vi var fint matchade iallafall med vitt/brunt/beige.