Dacke - 1 år
Vet inte exakt datum han anlände till gården där jag jobbade då men de va nån gång i oktober (har läst i bloggarkivet). Stackaren var helt "död" och redo för slakt eftersom han ansågs vara "crazy"och oridbar. (Ni som följt bloggen sen dess vet att jag kallade honom crazyhorse i bloggen eftersom jag inte visste hur hans öde såg ut)
Jag minns hovslagaren sa när han såg på honom "That horse aint crazy!" Och med just de orden, lite tid, förstående och mycket hjälp så började hans livsglädje sakta komma tillbaka.
Nedan följer bilder från när jag arbetade med honom.
Ser ni hans "blick"? Helt tom och död. Kändes som han inte uppfattade att man höll på med honom de första dagarna.
Här har han börjat få lite mer hull men långt ifrån "normal".
Crazy people vill jag säga, inte horse! Du har gjort ett grymt jobb med honom. Hur går det med allt nu?
Håller med Lina. Crazy People. Som inte ger hästen en chans, som inte vågar testa. Som inte vågar lyssna på hästen!
Vilket jobb du gjort!! Imponerad!
vad stor skillnad det har blivit, nu är han ju jättefin! :)
Vilken skillnad! Det är kul att se en så pass stor förändring när man har hästar som från början kanske inte var i bästa skick direkt.
vad hade hänt med honom tidigare?