Det fantastiska med oss människor är att vi alla är olika, liksom hästar är olika och tillsammans ska vi kunna sammarbeta på allra bästa sätt för att uppnå en enhet - ett ekipage!

Det finns ju vissa regler, måsten och krav på vad som ska kunna leda till detta, hur man ska sitta till häst för att kunna inverka på bästa sätt - vilket inte alltid är så lätt heller! Men låt mig också säga att: Alla sätt är bra utom de dåliga, och övning ger färdighet.

Detta inlägg handlar därför om hur din handställning ser ut till häst? Vilken "typ" av dessa alternativ känner du igen dig mest i?

Du hör ständigt fraserna: "Tummen högsta punkt" och "buren hand" i ditt huvud, så du nästintill med en spänd hand kniper tummen på tygeln och håller handen med ett fast tag om för att hoppas att ridläraren upptäcker din enastående talang - att du aldrig nånsin skulle lägga omkull handen ens om du blev tvingad till det.

Du är också en av dem som tycker de är konstigt att inte "handens ställning och form" inte finns med under egen bedömningspunkt i dressyrprogramen!

"Allroundryttaren" är ju alltid mittemellan hoppning och dressyrens kännetecken. Man kan ju också kalla den här handställningen för: "viloläge", eller kanske "hur mycket kan en handställning avgöra?" eller:" Jag rider just nu i skogen - ge upp".

Den här handställningen har också av nån anledning en lite "öppnare" tag om tygeln. Kanske för att se till att hästen alltid får den eftergift den behöver? Väl genomtänkt.

 

De kanske tror att de får  luft under "vingarna" så de övervinner hindret eller kan någon förklara den här handställningen som alldeles för många ryttare envisas med att ha? I den här kategorin kan rena hoppryttare läggas till och framför allt killar/män som rider!

Med den här handställningen ses tygeltagen allt som oftast tas i understödjande syfte (handen mot samma sidas höft) vilket de menar är ren "dressyrträning" för deras hoppehästar,  men vad vet väl en allround ryttare som jag?